Som både personal och elev i skolan bör man försöka se bortanför en del av normerna som faktiskt infinner sig. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) står det att skolan har ett ansvar att förmedla och framställa alla människors lika värde och se till att elever inte blir kränkta i skolan (LGR11, 2011:7). I undervisningen blir det extra viktigt att inte låta de negativa normerna påverka undervisningen och att det framgår för alla elever att alla människor har ett lika värde oavsett vem man är. Om inte en pedagog kan bredda på normgränsen i undervisningen så kommer inte heller eleverna i skolan att kunna bredda sin syn på normgränsen.
Eek-Karlsson och Elmeroth skriver i Normkritiska perspektiv om processer som sker i skolan som skapar olika positioner i relationer. Det finns de positioner som skapar normerna vilket resulterar i ett maktövertagande. Motsatsen till detta blir positioner där människor avviker från det som ses som normalt och gör att de sträcker sig utanför normerna vilket ger en undergivande position (2012:126–127). Dessa positioner kan tydlig spegla sig olika former av diskriminering och kränkning. Till exempel kan en sådan här process i skolan skapa en relation mellan två elever i form av en mobbad elev och en elev som är mobbare.
Som pedagog tror jag att det också är viktigt att lyfta fram och prata om normer i skolan. På så sätt kan elever få en uppfattning kring begreppet och en annan förståelse vilket på sikt kan påverka arbetet mot bland annat diskriminering och kränkning. En pedagog kan stärka elever i ett bredare tänk kring normer.
De sociala normerna kan skapa olika följder för de enskilda individerna. Dessa följder kan upplevas positivt av vissa men negativt av andra. Ett exempel som ges i boken Normkritiska perspektiv är hur man beter sig i ett klassrum (Eek-Karlsson & Elmeroth, 2012:60). Just i en klassrumssituation finns det olika normer och troligen förväntar sig en pedagog att alla elever ska leva upp till dessa normer för att få en fungerande undervisning. Jag tror att sociala normerna i skolan kan upplevas mest negativt av de eleverna som är i behov av extra stöd. Hur ska de elever som inte får extra stöd i klassrummet kunna leva upp till vissa av de förväntade normerna?
Vem är det då som egentligen bestämmer ”de rätta” normerna i skolans värld? Eller vad är det som avgör vad som är normalt? Troligen är det väl så att många av de normerna som infinner sig i skolan grundar sig i samhällets syn på det normala. Och som sedan visar sig i skolans miljöer på olika sätt. Vem eller vad som bestämmer vad som är normalt är en svår fråga som jag anser inte riktigt finns ett korrekt svar på. Frågan är väl egentligen vad man kan göra som pedagog och elev i skolan för att kunna bredda normerna och ta med sig en bredare normgränsen ut i samhället?
Jag tror precis som du, att man i skolan måste prata om normer med eleverna, bland annat för att de då kan få diskutera hur dem ser på olika normer och kan du få andra synvinklar och resonemang.
SvaraRaderaSociala normer kan absolut vara utmanande för en elev som är i behov av extra stöd, men jag tror även att de kan vara en utmaning för nya elever som kommer till verksamheten och inte är av svensk etnicitet. Torpsten (2012) skriver att det kan vara en stor utmaning för dessa elever att "passa in i det vanliga" och att det kan leda till diskriminering (s.77-78). Om man som pedagog ser att det uppstår klyftor mellan elever tror jag återigen att det otroligt viktigt att dela med sig av sina resonemang och erfarenheter.
Jag personligen har väldigt länge varit allergisk mot ordet "normalt", för finns det egentligen något som är normalt? Det känns mer aktuellt att prata om något som vanligt förekommande i min mening.
/Olivia
Jag tror inte att man som pedagog ska lägga för stort fokus på att prata om normer, är det inte ett sätt att uppmärksamma eleverna på normer och de blir medvetna om att det normala och icke normala? Men att man absolut kan prata om det men jag tror man måste ha ett bra sätt att prata om normer så att man inte förmedlar normerna, som i en seriestripp där läraren sa något om att man ofta får höra att killar är tuffare än tjejer. Den pedagogen var inte särskilt pedagogisk. Jag anser att man kan prata om normer men med försiktighet.
SvaraRaderaVad gäller klassrumssituationer så tror jag att man kan komma undan det där med vad som är "normalt" för ett klassrumsklimat och på så sätt jobba mer normkritiskt med att tillsammans sätta upp trivselregler för just den här klassens behov. Att det inte finns något rätt eller fel, normalt eller onormalt utan att klassen tillsammans skapar den miljö som de själva anser vara den mest optimala.
Det är en svår fråga det här med normer, men jag tror som sagt att man får prata om dem med försiktighet.
/Sandra Erixon
Intressant diskussion här måste jag säga. Just att diskutera detta med normer i skolan kan, som vi fått hört på senare tid, kanske till och med belysa något som inte eleverna riktigt uppmärksammat innan. Att följden sedan kan bli att de utnyttjar normerna som en kränkningsgrund och istället mycket starkare noterar vad som avviker från denna norm kan bli ett bekymmer.
SvaraRaderaHäromdagen mötte jag tre killar som var på väg till skolan, troligen tillhörande någon av de högre klasserna, och en av dem sa: – Vi har ju tre i klassen som inte är normala. Han gjorde det på ett sånt sätt att tonfallet blev frågande till sina kompisar om de inte bara höll med honom. Jag kom att tänka på vad vi har diskuterat mycket på senare tid i kursen och verkligen belyst ämnet. Jag ställde detta mot vad den här killen sa och funderade på vad som egentligen gett honom rätten att avgöra vad som var normalt. Jag insåg (eller snarare att de bekräftade ytterligare) i och med det även vilket viktigt jobb vi har framför oss.
Jag tror att om man ska diskutera normer så kan det vara bra att ta det från vinklingen att alla är lika värda, oavsett om man inte klär sig som alla andra, har samma frisyr som är inne just nu eller om man har olika fysiska eller psykiska hinder. Det är viktigt att barn redan från början lär sig att vi alla har svagheter och styrkor och att det är just detta som definierar oss som individer, men att det även betyder att man har olika egenskaper att bidra med till klassen eller vårt samhälle. Hur man sedan använder egenskaperna är en annan sak, men de är ändå ingen anledning att behandla någon illa utan att man bara måste bemöta på olika sätt.
Intressant inlägg!
SvaraRaderaJa, precis, diskussioner om normer tillsammans med eleverna är en viktig del tycker jag, det vill säga att förklara att alla är lika värde och man ska respektera andras åsikter samt tankar.
Normer, ja vad är att vara normal, vad är det mest normala att göra i skolan?
SvaraRaderaJag tänker på en elev som jag har stött på i skolan, för han är skolan tråkig.. Det finns ingen rolig att vara med, det finns ingen kul kompis och han känner sig utanför , fast att ingen egentligen inte har gjort han något ont. Jag har funderat vidare på detta och i detta fallet så kan de ju vara så att det är normens fel? Det är den normala normen i hans klass som inte passar honom och det är därför det upplevs tråkigt som ett utanförskap.
Som du skriver i din text: 'Frågan är väl egentligen vad man kan göra som pedagog och elev i skolan för att kunna bredda normerna och ta med sig en bredare normgränsen ut i samhället? ''
Här är ett givet svar svårt, kanske går inte detta att läsa sig till heller men kanske skulle man som lärare pröva på att ändra sina normer inom klassrummet, säg ja till olika sätt att lösa uppgifter på och verkligen överlägga sina värderingar kring saker som är solklart Ja & Nej på och fråga sig varför man tycker som man gör. Jag tror också att ett ökat och mer inbjudande elevinflytande för eleverna är att satsa på, för att få så många olika perspektiv och åsikter som möjligt kring saker som man tror man redan har svaret på!
I skolans Övergripande mål & riktlinjer står följande: ''Skolans mål är att varje elev kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden...ställa egna och andras bedömning i relation till den gena...förutsättningarna'' (LGR11, s.17-18).