Under de senaste veckorna så har jag under mina lektioner funderat på HUR eleverna faktiskt får och kan vara med och påverka undervisningen jag bedriver. Undervisningen jag bedriver är ju ändå det eleverna skall göra om till sina egna kunskaper. Om jag då utesluter elevernas möjlighet att få påverka undervisningens innehåll, så blir de en slags envägskommunikation från mitt håll. Dessutom strider jag då emot läroplanens övergripande mål och riktlinjer på sid.15: ’’ Elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem. Informationen och formerna för elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen’’.
Inom mig har detta stycket fått en ny innebörd och betydelse, jag har ändrat mitt arbete helt inom skolans väggar. Jag vill att eleverna jag möter under lektionens gång eller i slutet av lektionen antingen får utvärdera eller dela med sig av sina tankar kring upplevelser av undervisningen.
Senast igår fick eleverna med sina tummar visa hur lektionen kändes, elever fick även dela med sig av sina tankar om varför de tyckte som de gjorde. Jag har även använt mig av skalor på tavlan för eleverna där de får förmedla sina åsikter innan de T.ex gått ut på rast (Se bild för exempel).
Personligen tycker jag att elevernas upplevelser och åsikter utvecklar min undervisningen mest. Boken Uppdrag lärare skriver om hur elevers inre motivation sänks om skolan inte bjuder in eleverna till att vara delaktiga. Men viktigaste av allt, om skolan faktiskt INTE omsätter elevernas tankar och åsikter i praktiken, kan elever tappa motivationen och skolan kan då bli meningslös.
Som lärare kan du låta eleverna ha stort elevinflytande och ge eleverna möjligheter att förmedla sina åsikter, men gör man sedan inget av elevernas åsikter så spelar de ju ingen roll i hur mycket inflytande de får…
Martin Hugo skriver om hur skickliga lärare låter elevers åsikter och inflytande genomsyra undervisningen. De lärarna har ett kritiskt och en utvecklande syn på den egna undervisningen. Arbetar lärare enligt detta arbetssätt kan lärare motarbeta de vanliga normerna* bland olika individer emellan (T.ex sociokulturella och icke-svensk skillnader) mellan elever och vuxna förändras och kan synliggöras i klassrummet (Elmeroth, 2012. S,25).
Precis som författarna Ekerwald & Anders Säfström poängterar att elever i skolan måste lära sig demokrati och faktiskt få arbeta demokratiskt i skolan, där instämmer jag helt. Det tror jag även att all skolpersonal vill göra.
Självklart vill vi att våra elever skall bli fullfjädrade demokratiska människor och elevernas åsikter och behov skall ligga till grund för våran egna undervisning. Dock är jag egentligen ganska övertygad om skolklasser emellan faktiskt vet vad de tycker om undervisningen, vad som kunde gjorts bättre, och hur läraren skulle format undervisningen så den blev mer rättvis etc. Det räcker egentligen bara att tänka tillbaka på sin egen skolgång, visst visste vi ’’precis’’ vad som behövde göras från lärarnas håll? Men visst fick vi inte riktigt möjligheten att faktiskt förmedla det?
MVH Ellinor Rosèn Eriksson
Vanliga normer* = Förväntat beteende eller tyckande kring särskilda åsikter och samhällsklasser/människor, situationer





